Den här sidan har korrekturlästs
Vintervisa.
.jpg){kind=small}
ommarn dog — och hösten
bjöd till sorgeakt,
där, likt ljus vid båren,
gulnadt träd höll vakt.
Så kom vinterdagen
och sin drifva gaf,
hvälfde sarkofagen
öfver sommarns graf.
Nu kring hvita griften
smyger bäck på tå.
Vinden som en snyftning
hörs i skogen gå.
Själfva sparfven tiger,
eko knappt har lif.
Solen bleknad stiger
till sitt döda vif...
— 50 —
