Den här sidan har korrekturlästs
då än en Far, med Zebaot till namn,
mig slöt alltjämt förlåtande i famn,
och då hvar sabbat jag fann vägen lätt
till vise pilten ifrån Nazareth...
Och se, helt plötsligt mörkret från mig vek,
och fri jag stod från labyrintens svek.
— Du, hulda ljus, som halp från vilsen stig,
nu aldrig, aldrig vill jag lämna dig!
— 67 —
