Hoppa till innehållet

Sida:Blå oktober.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Och si de stränderna utmed,
där tviflet mer ej mördar,
där grönskar ljufligt lifsens träd
med ständigt friska skördar.
Ja, fridens palm står där i blom
och bjuder fritt sin råga:
dess blad är folkens läkedom
mot all förgången plåga...

Hvar själ, som en gång skåda fick
den helga stadens hägring,
som pilgrim se'n på jorden gick
ibland all jordens fägring;
han letar trött i aftonskyn
en väg till hvilotjällen,
till dess en gång hans sällhetssyn
skall lykta lefnadskvällen.

O flamma då, mitt sköna hopp,
när världens skimmer viker!
Då skall jag hinna till dig opp,
där ljuset aldrig sviker.
Ja, när i sista kvällens brand
ditt färgspel ses förtona,
jag lyftes mot de gyllne land
att vinna lifsens krona...


— 73 —