Den här sidan har korrekturlästs
Juldröm.
.jpg){kind=small}
et klingar på djupet af tidens flod,
det klingar i julekväll.
Det ringer min själ i så drömmande mod.
Hvem månde hon vara, den klockan god,
och hvar hennes stilla kapell?
Allt högre och högre den klangen hörs,
som höjde sig klockan opp.
Och floden nu plötsligt så sällsamt rörs:
en ö genom böljorna uppåt förs,
med tämpel på kullens topp.
Så underligt blir det mig nu i håg,
jag vänder ditåt min färd.
Hvad salighetssyn öfver hvirflande våg!
O en gång, o en gång den ön jag såg!
Den var ju min barndoms värld...
— 79 —
