Actus III. Scena II.
K. Byrger / H. Erich / H. Waldemar / och Torkil.
HÄr Torkil / wij haffuom förstått
Sandt wara thet länge är spått /
Att i uthi wårt gagn och Wärff
Skolen oss wara til fördärff:
Hälst aff egen förfarenhet
Weet iagh wäl hwadh oenighet
J haffuen fördt emällan migh /
Och mine Bröder falskeligh /
Uppäggiat til stort perlement /
Them offra för oss myckit skämt:
Nu kommer sådant til förhör /
Straffet skal föllia som sigh bör.
Nådighe Kong / Förstar ochså /
Ett rätwijst swar icke försmå:
Jagh haffuer nu i månge Åhr /
Sedan edher Herfar på bår
Lades / edher och landet styrt /
J thet förhop min möda dyrt
Skulle betalas / Sweriges landh
Förwijdgat har thenne min hand:
Såsom och infördt mångh godh seedh
J thetta landh thär brede wedh:
Altijdh mällan tree Eldar stått /
Doch giordt hward iag haffuer förmått:
Ty när iagh Kongen gaff gott rådh /
Förtröt Försterne bådhe twå /
Kongen sammaledes förtröt
Då iagh Försterne rådh inskiöt:
