Sida:Blanckamäreta-1614.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
27


Torkill.

Jagh märcker wäl thet skal thär til /
Thärföre iagh hwar rådha wil
Som brukas uthi höga kall /
Han sigh wachtar för sådant fall:
När han i kallet står som bäst /
Han skyndar sigh thär från som mäst:
Så och giffuer sådan anslagh /
Som ingen ähre til mishagh:
Kan han intet medh gott förmå /
Han låthe altsammans bestå:
Före ingen up eller nedh /
Som här til haffuer warit seedh:
Sådane få wäl theras lön /
Thär til förhiälper mångens bön /
Som the haffua fördt uthi nödh /
Och önskat sigh fast offta dödh.
Thet händer wäl en lithen tijdh /
Att lyckan är them godh och blijdh:
Doch på sijsta går annorlundh /
Hon trycker them neder i grundh:
Jagh hadhe och fast aldrig tänckt.
Hon skulle få för migh i skänckt.
Jagh giffuer min saak i Gudz skiön /
Aff then onde wärld annor lön
Kan iagh ey wänta / och är wäl
Till fredz här medh / intet migh qwäl.

Ulff.

Nogh är talat / låt oss gå fordt /
Sådant taal icke båthar stort.

Actus III. Scena IV.

Kongh Byrger och D. Märeta.

K. Byrg.

LUstigh är iagh aff hiärtans grundh /
At thet är kommet til förbundh


Wäl-
E