Hwilken förer honom i qwaal /
Sanfärdigt är then Högstes taal.
Actus V. Scena V.
Her Carll til Toffta.
JAgh kan soffua ey dagh / ey Natt:
Swerige har Kongen så uthsatt /
Jagh troor napt här blijffuer mehr gott /
Om thet är som iagh har förstått:
Ryssen har hans folk nederlagt /
Som S. Brita hadhe sagt /
är han hade sägren i handh /
Och under sigh thet ganska landh /
Mente han Ryssen wara huldh /
Hwilken honom loffuadhe guldh /
Badh honom draga bort medh flijt /
Och föra någre tunnor dijt:
Han drogh åstadh / och kom igeen /
För guldh förde han iärn och steen /
Aff iärn wore pijlar giorde /
Kongh Månsz them ey bijda torde:
Han kom sin koosz medh störste nödh /
Men folcket ligger qwarre dödh.
När han til Swerige kom igeen /
Sänder han Herrar til Holsteen /
Hhär frijadhe en Fröken skiön
Åth sin son Håkon uthan bön:
Hwilken han i Klöstret giffuer /
Och hans sona hustru blijffuer
Kongens dotter aff Danemark
Margreta / ty Kärleeken stark
Emällan them upkommen är:
Och är nu wår Konungz begär /
