Sida:Blanckamäreta-1614.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
71

Then öffuat i konster / dygdh och ära /
Fast månge Personer witne bära /
Them han har lärdt här / och i andre landh /
Och önske än wara vnder hans handh:
Men effter han sådant ey länger kan giöra /
För the orsaaker iagh lät ehr höra /
Oss och wäre förwanter til behagh
Haffuer han hållet thetta speel i dagh /
Oss til Valete / och tusenn godh natt /
Hwilke han har wäl på fötterna satt /
Och önsker fast effter sitt gambla wijss /
The alle vpwäxe gudz nampn til prijss /
Sitt Fäderneslandh til myckin ähra /
Til hugnat theras föräldrar kiära /
Så och förwanter / och wänner alle /
I theras hand wil han them befalle.
För hwilken önskning / och store arbeet /
Och all wälgerningh han har oss beteedt /
Tackom wij honom aff hiärta och modh /
Äre tacksamme så länge wårt blodh
Är warmt i wårt bröst: Så har han förtiänt
För thet han oss har til myckit gott wäändt:
Ty önskom wij honom lycko all stundh /
Så och edher alle aff hiärtans grundh:
Thetta wille iagh ehr lätha förstå /
Vthi fredh må nu hwar hem til sitt gå.



REGI-
K iij