134
kringboende landtfolket, och äfven de närliggande städerna skickade många nyfikna till Pompejis amfiteater.
Platserna äro af tre slag. De lägsta och följaktligen närmast scenen voro bestämda för magistratspersonerna och de förnäma. Bakom dessa komma tolf rader af trappsteg, hvilka intogos af de förmögnare, och ännu högre upp aderton rader för det egentliga folket.
Alla platserna voro begränsade med streck och märkta med siffror, ty liksom hos oss utdelades biljetter, hvilkas antal och nummer svarade emot platsernas.
Sådana biljetter eller märken finnas i mängd i Neapels museum. De äro oftast af ben och erinra om våra spelmarker. De äro märkta med platsernas nummer, ibland äfven med korta inskriptioner och figurer, hvilka alludera dels på de skådespel, som skulle uppföras, dels på de arrangemanger, som utlofvades för åskådarnes beqvämlighet.
Jag försökte sätena och fann dem fullt ut lika beqväma och betydligt mera rymliga än dem man åtnjuter på de moderna italienska teatrarnes parterrer. Hvarje trappsteg har på sin inre sida en fördjupning för den ofvanföre sittande åskådarens fötter. Man sitter nemligen på yttre kanten af ett trappsteg och håller sina fötter på det närmast lägre, hvilket i sin ordning är upptaget af en åskådare.
Högst uppe äro betäckta loger för fruntimren, hvilka hade sin egen uppgång. De gamle romarne älskade ej att störas af qvinnor, då de betraktade gladiatorernas och vilddjurens strider.
Då man från amfiteatern begifver sig till den i dagen liggande delen af staden, passerar man ett temligen vidsträckt vinfält. Allt efter som vägen höjer eller sänker sig och allt efter dess olika krökningar har man de mest varierande utsigter. Än möter blicken Vesuvius, än Sorentos ljufliga kullar, än framskymta gamla tempel och kolonnader mellan vinrankorna, än kan man
