10
sig i långa rader och utförde en mängd konstiga evolutioner, lyftade vexelvis på armar och ben, vredo på höfterna och på hufvudet och sågo dervid så ängsliga ut, att man ej visste om man skulle skratta eller gråta. Hamburgarne klappade, stampade, vrålade och tjöto af förtjusning, orkestern skramlade med trummor, trianglar, tallrikar och andra skrällande instrumenter, mellan hvilka blott sällan fiolerna och blåsinstrumenterna kunde skaffa sig ljud. Det var ett infernaliskt spektakel, med hvilket jag ej kunde uthärda en half timma.
Så mycket herrligare var det att vid återvändandet från teatern spatsera omkring Alster-bassinen, i hvars lugna, klara yta de kringliggande praktfulla hotellerna afspeglade sig, upplysta af oräkneliga gaslågor. Här ligger den ryktbara Jungfernstieg, som med rätta gör anspråk på att heta en af Europas ryktbaraste promenader. Och här ligga alla dessa hoteller, som likna lika många slott, byggda i god stil af de utmärktaste moderna arkitekter. De uppfördes nästan samtidigt och så fort att den ene byggmästaren ej hann att betrakta de andras arbeten; också erbjuda de mycken omvexling i afseende på de rika ornamenterna.
Jag hade svårare att leta upp en boklåda i Hamburg än i sjelfva Ystad. Hvad innehållet beträffar, hade de mycken likhet. Jag frågade efter ett par moderna tyska arbeten i stats-lära och national-ekonomi. Sådant fanns icke, men i stället en oändlig mängd kalendrar och antologier i granna, granna band. Fina stålstick och vackra stycken i färgtryck prålade öfverallt, men föreställde nästan utan undantag badande skönheter, dryckes-scener, »upphålls-väder» och dylika ämnen. Jag såg ej en enda gravyr efter någon klassisk tafla, icke en enda af dessa madonnor eller heliga familjer, åt hvilka jag sedan i Rom fick fröjda mina ögon.
Hamburgarne äro präktiga karlar, skickliga affärsmän, utan att dock ha det ringaste mot en oskyldig förströelse vid middagsbordet, biermuegen, spelbordet
