30
kunna tro att de parisiska studenterna lefde som anakoreter eller brunspatienter.
Så är dock ingalunda förhållandet. Men saken är den, att de besöka sitt qvarters restaurationer och kaféer blott under sådana perioder, då kassan är klen eller studierna hindra dem att gå till aflägsnare ställen. Är studenten deremot oberoende af tid och ekonomi, så gör han utflykter till boulevarderna, till Champs Elysées eller utom barriererna, hvart som helst, der pariserlifvet är som mest rörligt och omvexlande. Men komma flitens eller penningebekymrens dagar, så drar han sig tillbaka i sitt snäckskal — Quartier Latin — och lefver der ett tyst och indraget lif, förljufvadt af en och annan vän och den trogna grisetten.
Ty grisetten bor också i det latinska landet, och det icke blott i egenskap af ordinarie älskarinna såsom madame l’étudiante. Mången grisett bebor ensam något vindsrum i Quartier Latin, som hon lemnar tidigt på morgnarne för att tillbringa hela dagen på verkstaden. Men sällan dröjer det länge innan hon upptäcker, att hon till granne har någon ung man, hvilken hvarje afton har behof af att få sitt ljus påtändt eller att få låna en synål och tråd, ända tilldess att en förtroligare bekantskap uppstår. Ty en sådan uppstår alltid. Förr eller sednare finner studenten alltid la corde sensible hos grisetten.
Och sedan lefva de — såsom förlofvade. Han är hennes kavaljer på promenaden i Luxembourgs-trädgården och balerna i la grande Chaumiére; hon håller hans linne i ordning, städar hans rum och lagar alltemellanåt en omelett, som med en butelj vin och något kallt kött från närmaste charkuteri utgör en förtjusande måltid på tu manna hand.
Man får ett jemförelsevis ganska fördelaktigt begrepp om Quartier Latin’s utseende, om man, efter att ha betraktat boklådorna och antiqvitets-butikerna på käerna, väljer någon af de långa och raka gator, som sluta i
