ställen i Paris, men det är dock mycket qvar af dess fordna glans, och ingen försummar att någon gång ta sin demi-tasse i »Cafe foy» eller äta en utsökt middag hos »Trois fréres Provençeaux».
Palais-Royal, som har flera innevånare än de flesta af våra medelstora städer, består af många sammanhängande byggnader, hvilka innesluta flere borggårdar. Den ena af dessa, en ofantlig rektangel, begränsas på tre sidor, af 4-våningshus och på den fjerde af ett högt galleri med hvälft glastak. Såväl detta som de andra tre sidornas bottenvåningar bestå af breda gångar eller gallerier, hvilka löpa fram mellan de långa raderna af glänsande butiker, inom hvilkas spegelglas de parisiska fabrikaterna fresta den förbivandrandes blick. De öfre våningarne upptagas af en mängd restaurationer, der man för ett fabulöst godt pris erhåller fantastiska rätter med klingande namn, retande utseende, förförisk lukt, men mycket besynnerlig smak. Utåt gården, som är prydd med blomsterrabatter, marmorstatyer och en springbrunn, löpa arkader, hvilkas yttre sida blott är försedd med ett glest gallerverk och lemnar fritt tillträde åt luften. Den inre sidan är garnerad med butiker.
Efter att ha gått ett par slag genom arkaderna, köpte jag mig dagens »Presse» och satte mig att läsa den på en stenbänk, just mötesplatsen der jag skulle få se min vän Poliveau komma fullrustad med de utlofvade historiska bidragen. Men en god qvart öfver tiden — som var utsatt till klockan 4 — hade han ännu ej kommit.
Nu såg jag i stället till min obeskrifliga förvåning ett vackert, synbarligen upprördt ungt fruntimmer hastigt och med utseende af bekantskap komma emot mig.
— Hvad, ropade hon med den mest ogenerade enkelhet, jag tror ni icke känner igen mig — är det möjligt? Det försäkrar jag er, herr utländning, skulle aldrig händt en Frankrikes son.
— Också, mademoiselle, skyndade jag mig att svara,
