101
skötte basen. Hans ögon hade en barnslig, lycklig glans, och Brite visste, hur nöjd han var åt den sällsynta njutningen att finna någon, med hvilken han kunde spela à quatre mains. När de sista tonerna af scherzot förklingat, låg det stora rummet i mörker. Blott de båda ljusen vid flygeln lyste upp de spelande och föllo på den lilla fruns ansikte, hvari dragen slätats ut, blifvit milda och nästan fromma, som om allt, hvad under hvardagen vanställde dem, glidit bort för musikens allmakt. Efter slutackordet satt hon ett ögonblick tyst, och hon blundade, som om hon velat njuta af inre syner.
Blott ett kort ögonblick satt Mina Charlotta så. När hon reste sig upp, var hon densamma som vanligt, stack Nils Göran för hans brist på musiksinne och beklagade sig öfver, att den stora satsen i ouvertyren ej gått i tempo. Därpå tog hon omständligt godnatt. Väluppfostrad och med lysande ögon kom Erling för att lysa farbror och faster utför trappan. Tacka för musiken vågade han ej. Men hans sinne var i uppror. Fastern bestod honom en snabb, pröfvande blick och utbrast:
— Är det möjligt, att du får vara uppe så sent?
Därmed gick hon med små trippande steg
