110
känt, vände han tillbaka till henne, och med åren bleknade den lilla händelse, hvilken en gång synts honom så betydelsefull, och försvann med allt det, hvilket tiden förtär. Kvar stannade i stället det högmodiga medvetandet af egen ädelhet, då han vägrat göra sak mot sin broder, och sida vid sida därmed frodades ett slags ringaktande känsla af, att broderns hela lif liksom var byggdt på en lycklig slump. Ja, så fint var det nät af kvinnlig list, hvilket omspann Nils Göran, att han stundom räknade sig själf till förtjänst, att broderns lycka icke blifvit rubbad.
Mina Charlotta odlade allt detta hos sin man, och när hon på sista åren tillät sig att inför honom anspela på dessa förhållanden, visste hon, att hennes ord ej längre möttes af ogillande. Nära hvarandra, som äktenskapet för två människor, hade Nils Göran och hon kommit, och äfven i fråga om tycken och meningar skilde de icke längre på mitt och ditt.
Det var alltså en ömmare punkt, än hon själf visste, som Brite under detta samtal kommit att vidröra. Och hur behärskadt samtalet mellan de två damerna blifvit fördt, hade det dock legat något i svägerskans hela uppsyn och väsen, hvilket på Brite gjorde starkare intryck än någonsin hennes ord. Instinkten sade henne, att under
