Hoppa till innehållet

Sida:Bröderna Mörk.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

111

dessa ord låg en verklighet gömd, ännu fulare än den, mot hvilken hennes själfförsvar varit riktadt. Och Brite måste göra våld på sig för att bli denna misstanke kvitt. Redan då anade emellertid Brite hela sanningen.

Och just sanningen var det, hvilken under dessa dagar för hvarje pris måste glömmas. Den räddande ängeln kom i moster Olivias praktfulla gestalt.

Nu hade nämligen umgänget mellan syskonen varat tillräckligt länge, för att man utan omsvep kunde unna sig att späda upp släktglädjen med lifligare element. Också hade det redan från början varit meningen, att just samma eftermiddag, som det farliga samtalet svägerskorna emellan ägt rum, aflägga det traditionella besöket på Torp och inbjuda moster Olivia att följande dag komma öfver till Kolsäter.

Så hade städse skett, så ofta bröderna med fruar träffat samman på Kolsäter, och i denna sed ingick dessutom en biafsikt, hvilken egentligen skulle kallas hemlig, men som icke desto mindre var noga bekant för alla de medspelande, hur väl de än hvar för sig utförde sina roller.

Hur det än var med förhållandet familjerna emellan, satte dock bröderna personligen stort värde på att träffas, och dem emellan rådde en