123
och alla dem, hvilka bodde där, kom som en nattens mara, hvilken tryckte allas bröst och hindrade dem från att sofva. Då hörde gossarna för första gången ord, hvilka kommo dem att frukta för faderns lif. Länge efteråt drömde de om natten ohyggliga drömmar och väntade, när de vaknade, att få höra om dåd, som begåtts, eller sprutto till i sömnen, därför att de trodde sig se stora byggningen brinna.
Men af allt detta blef intet. Det enda, som skedde, var, att gården fick en ny trädgårdsmästare, och att länsman ett par gånger åkte upp på gården med galonerad mössa, trakterades och inkallade några af de underhafvande till förhör eller stryk.
Allt detta mindes bröderna denna kväll, allt det, som knutit dem samman den tid, då hjärtat är mottagligt för alla intryck, öppet och vekt. Okallade kommo minnena fram, väfdes samman med känslan af naturens skönhet omkring dem. Högre hade månen stigit, röd satt den bakom grenarna af den stora almen och skimrande föll den öfver fliken af Lommens vatten, som glimtade fram mellan trädens skymning. Icke en fläkt rörde sig ute, stilla och tyst blef äfven allt inom dessa två bröder, hvilka lifvet skiljt, och som nu gemensamt mindes sin ungdom.
