129
des kvar bland cigarröken, som låg tjock öfver biljardsalen och först nästa dag ordentligt skulle vädras ut.
Brite hade gjort sin sak bra. Hon hade fört svägerskan in i det inre gästrummet och förmått henne att stänga dörren till det yttre, där Nils Görans bädd stod tom. Emellertid gjorde hennes försiktighetsmått icke tillfyllest. Hvad som under natten passerade inne på gästrummet fick visserligen egentligen ingen veta. Men korta Marie låg gärna vaken, när hon gjort något extra lyckadt. Sådant var nämligen för henne förbundet med sinnesrörelse. Och hon hade tyckt sig höra, hur Bijou skällde, när brukspatron öppnade gästrummets dörr, som alltid ville knarra. Hur länge herrskapet sedan hviskat med hvarandra, eller hvad de sagt, kunde hon inte veta. Ty strax därefter hade hon somnat.
Brite vaknade också, när majoren kom in. Sömndrucken såg hon upp emot honom och frågade hur aftonen förlupit. Och majoren blef henne icke svaret skyldig.
— Innerst är Nils Göran ändå den gamle, svarade han strålande.
9. — Geijerstam.
