III.
Följande morgon rasslade blåsten i de gamla
träden, vid middagstiden gick solen i moln, och
på eftermiddagen föll det milda sommarregnet i
skurar. Himmelen var jämt mulen och grå.
Öfver Lommens yta jagade svarta ilar, sopande
med sig regndropparna, hvilka studsade upp
emot vattenytan.
Emellertid hade Spets före middagen högtidligt afhämtat moster Olivia. I täckvagnen, förspänd med de svarta, en smula för feta vagnshästarna, kom hon åkande midt i värsta regnet, och middagen blef därför en smula festligare än vanligt. Till den nya gästens ära lät majoren en flaska champagne springa, och Mina Charlotta fick tillfälle att säga den lilla giftighet, som både värden och Brite väntat med anledning af detta öfverdåd, hvilket hon och Nils Göran aldrig skulle ha tillåtit sig.