131
Champagnen verkade härigenom icke så uppfriskande, som beräknadt var, och Karl Henrik, hvilken inom sig ännu kände något af den lyckliga stämningen från gårdagens brödrafest, blef härigenom mera stucken af svägerskans utfall, än hvad han eljest plägade. Under middagen betraktade han, när han trodde sig kunna göra det obemärkt, Mina Charlottas gåtfulla ansikte och en farlig känsla af bittert medlidande med brodern bemäktigade sig honom. Mer än en gång försökte Brite fånga mannens blick för att mana honom till varsamhet. En gång såg också Karl Henrik upp emot hustrun, men på ett sätt, som gjorde Brite orolig.
Efter middagen härskade något af den dofva stämning, hvilken äfven människor emellan plägar förebåda ett oväder. Damerna sutto kring divansbordet och mellan dem prunkade de ostindiska kopparna och den gamla kaffekannan af tungt silfver. Herrarna drogo sig tidigt tillbaka till majorens rum på nedra botten. Då och då trängde genom spiraltrappan det aflägsna ljudet af deras röster upp till damerna i salongen.
Bröderna hade sjunkit ned i hvar sin länstol, mellan dem stod på ett lågt bord de fyllda konjaksglasen, hvilka de då och då tigande förde till sina läppar. Båda rökte, Karl Henrik med
