Sida:Bröderna Mörk.djvu/161

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

151

hans bror plötsligt kom öfver honom i ställning och anseende. Men hade han fått vara ensam, hade hans dåliga natur ändå inte så snart kommit till utbrott. Det kan till och med hända, att han dragits med sin dålighet i tysthet och ingenting låtit märka. Men nu, sedan hon kommit till …

Moster Olivia drog hårdt efter andan och satte sig tillbaka på sin plats i soffan, så att resårerna knakade.

— Det skulle vara mig en söt lukt att få leka en lek med det herrskapet, utlät hon sig.

— För Guds skull, började Brite.

Men moster Olivia tystade henne. Kapprak och stridslysten satt hon på sin plats i soffan, och om det ämne, hvilket nyss upptagit henne så starkt, talade hon icke vidare. Hvad hon hade i sinnet, behöll hon för sig själf, och medan hon då och då tillkastade Brite ett litet ord, stickade hon ifrigt vidare på den tjocka ylleamie, hvilket för tillfället utgjorde hennes handarbete. Icke ett ögonblick tog hon ögonen från sin stickning, och inte en enda maska tappade hon.

Om en timme kom Tilda värdigt inseglande, bärande på sina stadiga armar kristallskålarna med krusbär och bigarråer, hvilka placerades på