7
landet alltså icke passade förfinade individer, till hvilka han på goda grunder räknade sig själf, men att när man en gång råkade vara född i detta vargaland, var det en ödets nödvändighet, att man till sist sökte sig tillbaka dit, åtminstone för att dö. Därefter hade denna egendomliga människa också handlat, och när han slog sig ned på Kolsäter, var han redan en man som lagt femtiotalet bakom sig.
Excellensen hade pröfvat icke få af lifvets stormar. Han hade varit med både under Gustaf III:s tid och under förmyndarregeringen, och det påstods, att han egentligen känt samma vantrefnad under bådadera. I ständigt orolig väntan på något nytt, hvilket icke kom, hade han lefvat, och när han ändtligen på gamla dagar benådades med excellenstiteln, skedde detta, ej för att gifva honom förtroendet af ett ämbete, utan som ett slags skadeersättning i tidens stil, emedan man fann det bekvämt att för billigt pris blifva den besvärlige mannen kvitt.
Lars Germund Mörk vistades denna tid i Paris och ansågs vara väl hemmastadd i den franska hufvudstaden. Strax efter utnämningen flyttade han emellertid hem och tog genast bostad på Kolsäter, där han från början lefde på stor fot och såg många gäster. Ty excellensen
