175
barn … att barnet kan få ett styggt … brandrödt
märke … för hela lifvet … till exempel på ena
kinden … eller rundt om ögat … till minne af
sin mor?
Brite hade börjat lugnt. Men medan hon talade, grep ångesten henne. Hetare och hetare föllo hennes ord, och när hon slutat, skälfde hennes röst af undertryckt gråt.
— Man säger så, svarade majoren. Hvarför frågar du om sådant? Och hvarför är du så upprörd?
Brite insåg nu, att hon röjt sig. Men begäret att tala, få någon till hvilken hon kunde förtro sig, någon, som kunde gifva ro åt de grubbeltankar, hvilka dag och natt marterade henne — allt detta blef henne öfvermäktigt.
Och sittande sammansjunken i soffhörnet, hviskade hon emot mannen:
— Jag fruktar, att det är så för mig.
Majoren skakade på hufvudet. Hvad Brite sade, tog han för inbillningar, foster af hennes öfverretade tillstånd. Tviflande betraktade han hustruns förstörda ansiktsuttryck.
— Du är öfverretad och nervös, sade han. Du behöfver ro.
Brites mod sjönk inför dessa ord. Att hon nyss hoppats på hjälp, föreföll henne nu barns-
