181
hjälpa. När hans resliga figur skymde dagern i dörren till ett sjukrum, förde han emellertid alltid med sig den lugnande inverkan, hvilken är läkarens bästa gåfva, och han behandlade gärna sina patienter godmodigt, som om han haft att göra med barn.
När han väl fått Brite i bädden, gick doktorn in i sängkammaren, satte sig på en stol bredvid hennes säng, betraktade den sjuka vänligt och yttrade:
— Jag tror, man har ringar kring ögonen, och kinderna ha fallit af. Det duger inte. Man ska inte gå och skrämma upp sig? Det gör bara ondt värre.
Därmed rättade han på guldglasögonen och lät en stor röd sidennäsduk glida öfver sitt gråa skägg. Brites ögon blefvo fulla med tårar, men hon kunde ingenting svara.
Då varseblef doktorn bibeln, hvilken full med märken och band, som stucko ut mellan bladen, låg på nattduksbordet. Doktorn hostade och såg ett ögonblick villrådig ut.
— Lyd mitt råd, lilla hennes nåd, sade han, och läs inte för mycket i den boken just nu. Och tänk inte heller för ofta på himmelen, utan på jorden. Det uppskakar bara. Och stanna
