10
i hans natur, till sist blefvo honom öfvermäktiga. Grunden härtill lades under några våldsamt upprörda dagar på Kolsäter, hvilka började med, att huset stängdes och alla gäster kort och godt afvisades med det besked, att excellensen icke tog emot, samt afslutades med att hennes nåd en skum februarimorgon for bort i kibitkan, sedan hon medtagit allt hvad hon ägde af kläder och juveler.
Något närmare om hvad som under dessa dagar händt, blef aldrig kändt och kunde blott gissningsvis anas. Dåtidens människor beklagade sig mindre än våra, och angående hemmets skandaler voro deras munnar stängda. Men excellensen låg efter denna händelse till sängs i två dygn, och när han visade sig igen, var han en smula gråare än förr, men eljest sig lik. Från den dagen var emellertid Kolsäter stängdt för besökande, och excellensens långa enstöringslif tog sin början.
Vid denna tid inträffade nu en händelse, hvilket gaf excellensen hvad han förut städse saknat, nämligen ett bestämdt föremål, på hvilket han kunde samla allt det groll, han under ett långt lif i rikt mått hopat inom sig, förvandla det hat, hvilket blifvit honom ett behof, så att säga till ett ideellt hat, hvilket lyfte honom i
