204
Men skogen var det, som sist finge säljas. Skogen tillhörde nämligen icke ägaren ensam. Skogen var Sveriges egendom, och därför fick den icke sköflas. Med skogen stod och föll Sveriges välstånd. Hög, tät och skyddad skulle skogen växa i nordanland. Eljest lades åker och äng öppna för vindarna. Eljest fanns intet skydd längre mot nattfrosten, när nödårsvinter hotade. Skogen gömde värme, skogen gaf skydd. Skogen var det heliga arfvet, hvilket hvar och en var pliktig att vårda. Lade någon skogen öde för vinnings skull, var han en niding.
Så hade majoren alltid tänkt, och så tänkte under denna tid flera än han. Hvilka svårigheter brodern haft att kämpa emot, visste han icke. Likgiltigt hade allt, som rörde brodern, blifvit honom. Men Björknäs var familjegodset, vid hvilket släktens namn var fästadt sedan generationer. Hvad som rörde familjegodset, rörde också honom själf. För första gången tänkte Karl Henrik Mörk på, att han i sin ungdom sålt sin förstfödslorätt för en grynvälling liksom Esau.
Allt hade denne broder tagit ifrån honom. Allt hade fallit sönder, i samma stund denne broder visade sig, sådan han var, och lämnade honom ensam med olyckan. Äfven öfver hans goda namn och rykte hade brodern makt, emedan
