Sida:Bröderna Mörk.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

260

ner. Mycket begärde han af människor, men så kunde heller ingen säga, att han skonade sig själf, och hade hans lefnadssätt varit annorlunda, skulle han säkert nått en hög ålder och på gamla dagar setat som socknens orakel och patriark.

Men på senare år drack brukspatronen tappert, och i hela hans väsen kom något, hvilket erinrade om fadern, den gamle Henrik Göran Mörk, hvilken före honom setat på Björknäs. Dryckeslagen gingo hand i hand med affärerna, afslutade och inledde de vinster, hvilka deponerades i bankerna eller insattes i räntebärande företag. Och brukspatronen sparade sig själf lika litet vid glaset som vid arbetet. Natt efter natt höll han ut hemma eller borta. Men hur sent han ändå kom i säng, satt han dock städse i god tid rakad och korrekt på sitt kontor, eller visade sig på bruket, där hans blotta åsyn på den late eller försumlige verkade som pisksmällar. Till faderns öfriga laster skattade emellertid brukspatronen ej. Därtill var han alltför korrekt och mån om sitt rykte.

Ingalunda skulle dock Mina Charlotta varit den, hvilken i detta eller något annat hänseende förmått lägga band på sin man. Inom äktenskapet hade de båda makarna under årens lopp totalt kommit att byta roller. Lika säkert och