Hoppa till innehållet

Sida:Bröderna Mörk.djvu/285

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

275

— Hvad fan nu då? kom det från majoren.

— Tror du, att det lif du för, i längden kan vara dig nyttigt? Jag menar, att du stänger dig inne från alla och allt?

— Hvad gör du då? utbrast majoren hånfullt.

Ett resigneradt uttryck gled öfver doktorns ansikte.

— Jag stänger mig icke inne, svarade han. I min praktik åker jag dagligen rundt bland människor. Och jag grubblar inte.

— Det är bra för dig, kom det retligt från majoren.

Men doktorn lät sig icke störas.

— Vet du, hvem folk börjar likna dig vid? fortfor han.

— Det angår mig inte, blef svaret.

Doktorn tvekade ett ögonblick, men småleende genom tobaksmolnen svarade han dock:

— Folk kallar dig gamle excellensen nummer två.

Majoren förändrade icke ett ögonblick sitt ansiktsuttryck.

— Jaså, sade han lugnt. Gör folk det? Det förvånar mig inte alls och stör mig inte heller. Jag har längesedan upptäckt den likheten själf. Egentligen finns det ett släkttycke mellan gub-