278
säga dig detta, utan att som man säger falla med dörren in genom huset. Du är inte lätt att handskas med, min goda bror, det vill jag säga dig rent ut. Hvad jag önskar meddela dig, är helt enkelt, att din bror ligger på dödsbädden.
Majoren sköt tillbaka sin stol och sprang häftigt upp.
— Hur vet du det? utbrast han.
— Jag fick veta det på ett sjukbesök. Därifrån for jag direkt hit. Det var därför jag kom så sent.
— Och nu vill du, att jag skall fara dit och försona mig med min broder.
Orden kommo hånfullt och knappt. Men doktorn såg, att den andre kämpade med gråten.
— Jag ville endast, att du skulle veta det, svarade han.
Majoren satte sig ned igen, och det var som till svar på sina egna tankar han uttalade de få orden:
— Jag kan icke.
Doktorn förstod detta, och i det han böjde sig fram, frågade han:
— Önskar du vara ensam?
— Behöfs inte, svarade majoren kort.
En stund senare visade sig Tilda i dörren och anmälde, att supén var serverad.
