288
jag vet, att brukspatron nu är död. Men gå i alla fall.
Majoren var hvit som ett lakan, när han sade detta, och gumman Elsa vågade ej göra några frågor. Lutande och liten gled hon som en skugga ut öfver gården.
Majoren återtog sin plats vid fönstret. Medan han väntade, såg han, hur ljuset inne i broderns rum släcktes. Då reste han sig upp och påtog pälsen. När gumman kom tillbaka, stod han redan färdig att gå.
En blick på den gamlas ansikte bekräftade den aning, hvilken väckt majoren ur hans drömmar. Omhvärfd af sina minnen gick han långsamt ut ifrån broderns gård.
*
Så slöt sagan om bröderna Mörk. Och när
majoren åkte hem, vaknade inom honom en ren
mänsklig längtan att återse sonen. Hvad han
hade att ångra, hade han utan ord och utan
vittnen gjort upp med sig själf.
När Erling återvände till Kolsäter, var våren inne.
