21
Därmed körde kronofogden bort genom Kolsäters allé, och först sedan excellensen gått ur tiden, berättade denne lagens väktare om de nemliga samtal, hvilka han och excellensen haft med hvarandra. Och såväl husfolket som rättaren kunde på dagen erinra sig, när detta skett. Det skedde nämligen två dagar före den stora upptäckten, att under fjorårets vedtrafve låg det halft förmultnade liket af ett nyfödt barn, som någon af gårdens pigor säkert på detta sätt hade förgjort. Till men för rättvisa och ordning undgick hon också straff, emedan ingen kunde upptäcka, hvem den skyldiga var, ehuru alla misstänkte en viss af kvinnorna på gården. Det var samma piga, hvilken Björling förr plägat besöka i hemlighet, men numera förskjutit, hvarför hon förflyttats från sin tjänst i våningen till den mera blygsamma af deja i ladugården.
Gamle excellensen blef efter den dagen heller aldrig mera densamme som förr. Märkligast hade han dock uppfört sig, när rättaren måste drista sig att komma in och anmäla sakförhållandet med det hemska fyndet under vedhögen. Då hade han hört rättaren till slut, utan att afbryta honom.
— Låt begrafva eländet, så att jag får vara i fred, utbrast han plötsligt.
