33
under hvilken gamle brukspatron Mörk utstakade sonens framtid, och när Karl Henrik for till Karlberg för att första gången ikläda sig kronans rock, skedde det med känslan af, att han underkastade sig en bestraffning. Lyda trumman lärde han visserligen, och till officer avancerade han fortare än de flesta. När han fyllde tjuguett år, utskiftade fadern åt honom hans mödernearf, och härefter afstannade mellan dessa två all brefskrifning och så godt som hvarje förbindelse. Karl Henrik lämnades på detta sätt åt sig själf, och det visade sig snart, att den faderliga hästkuren icke burit goda frukter. Moödernearfvet försvann för alla vindar, och den unge löjtnantens äfventyr voro icke mindre omtalade, än den oberäkneliga slösaktighet, hvarmed han utlånade summor åt första bästa kamrat.
Fadern var också, sades det, icke utan skuld i den utveckling, sonen tagit. Hårdt och orättvist hade han behandlat honom, och hans eget exempel hade icke varit af det goda. Som änkeman förde han ett lefnadssätt, hvilket var en visa i orten. Från dryckeslag till dryckeslag for han, och när stallbröderna i den gamles utsväfningar samlades på Björknäs, gick där vildt till både med dryckjom och spel och mycket annat, som var till förargelse för bygden. Till sist bröts
3. — Geijerstam.
