32
ro. En lång stund stannade han inne hos henne, och när han kom ut, sörjde han för, att barnet fördes i säng. Därpå gick han upp och ned i matsalen i väl en timmes tid, utan att tala vid någon. »Bestyr, omtanke och allt sådant få vi lämna tills i morgon,» var det enda han sade. Ingen af husets folk ville han tala med förrän då, och för mer än en kändes detta som en missräkning. Till sist gick han upp i sängkammaren och hämtade hustrun ned. Till sin första aftonmåltid på Kolsäter satte de sig tigande ned. Och när den var slutad, följdes de åt utför den breda vägen ned till bryggan och försvunno hand i hand i den stora parken, som fortsattes af vildmark och skog.
De båda makarna tillhörde, när det stora arfvet kom dem till del, familjens fattiga, och Nils Göran Mörk, hvilken numera satt ensam på Björknäs, och var en sträng sparsamhetsvän, hade länge fruktat, att broderns äktenskap skulle sluta med en ekonomisk katastrof. Karl Henrik Mörks ungdom hade nämligen icke varit exemplarisk. Tidigt moderlös, hade hans ungdom varit fylld af ständiga konflikter med fadern. Därför var det också, som fadern tidigt beslöt att göra sonen till militär. »Den som icke kan lyda far och mor, får lyda trumman», var den bistra formel,
