47
med Brite och de båda nygifta flyttade omedelbart därefter in i en liten solig våning vid Triewaldsgränd. Och först sedan bröllopet väl var öfver, underrättade Karl Henrik brodern om, hvad som skett.
Under det första år, som nu följde, slog Karl Henrik, sanningen att säga, så mycket han kunde, bort tankarna på brodern, liksom på allt annat, som kunde störa honom. Därtill förhjälpte honom lyckan och det lätta lynne, som följde med den. De bref, hvilka bröderna under denna tid växlade, inskränkte sig äfven till det allra nödvändigaste.
Nils Göran åter hade mindre lätt att slå tankarna ifrån sig. Dels var hans natur tyngre och mera lagd åt inbitet grubbel än broderns. Dels hade han i landtlifvets enahanda föga, som förströdde honom. Möjligt är äfven, att han fann sig själf i första hettan nog mycket hafva tagit i med hårdhandskarna. I alla händelser ville han icke veta af någon allvarlig brödraskism. Ty all skandal var Nils Göran en styggelse, och inför världen ville han åtminstone, att han själf och brodern skulle hålla samman.
När därför skördetiden var förbi, befallde han en dag, att resvagnen skulle rustas i ordning, och utan att hafva förberedt brodern på sin an-
