I.
Tio år hade förgått, under hvilka de båda
bröderna vande sig vid att stå som främlingar
för hvarandra. Under denna tid hade äfven
Björknäs fått värdinna i huset. Detta skedde
knappa två år efter det att majoren och Brite
flyttat in på Kolsäter. En stor skillnad fanns
emellertid mellan de båda hushållen. Medan
ägaren till Kolsäters stora gods fortfarande
endast hade en enda arfvinge till den
förmögenhet, hvilken så oförmodadt blifvit hans, befann
sig barnskaran på Björknäs i ständig tillväxt.
Och mera än en gång kunde den lilla Mina
Charlotta med sitt spetsiga leende säga:
— Du är lycklig du, min kära Brite, som alltid kan hålla dig så ungdomlig och vacker.
Brite var emellertid icke lycklig öfver detta förhållande. Hon böjde sig under nödvändigheten och koncentrerade i stället sin kärlek på
