sådan, att den förut varit uppgjord mellan de unga eller mellan gamlefolken, blir ju afgörandet merendels tämligen lätt. I annat fall lämnas vanligen första gången intet bestämdt svar, ty det anses för en heder att ha haft många friare.
Ser nu saken ut att ha goda utsikter för sig, reser förtalsmannen hem och ingifver den väntande goda förhoppningar. Saken skall emellertid hållas tyst för utomstående. Efter en tid reser förtalsmannen ånyo och nu åtföljd af friaren på besök. Man kommer in, hälsar, blir erbjuden att sitta ned samt fägnas. Under tiden är friaren utsatt för liflig observation. Man iakttager hans sätt att skicka sig, hans insikter i sitt yrke, hans klädsel o. s. v. och stundom går man t. o. m. ut i förstugan för att titta efter, hur rocken ser ut, om den är väl borstad och af nytt tyg m. m. Vanligtvis låter man de unga få en liten pratstund på tu man hand inne i kammaren eller någon annanstans, för att »di ska’ lär’ si’ känn’ till va’andre». Befinnes allt till belåtenhet, reser man hem och efter ytterligare någon tid kommer fadern åtföljd af fästmön att göra en återvisit. Fästmön skall nu ut och »se sig före». Man tager allting noga i betraktande: silfver, duk- och schalförråd, linne m. m. och allt visas beredvilligt, ty härpå beror naturligtvis husets anseende.
Stundom hände det äfven, ännu för en 75 år sedan, att en kvinna inledde förhandlingarna, då naturligtvis från brudens sida. En dag kommer en bondhustru till gården, och då man pratat en stund hit och dit, undrar hon, om icke en viss burgen bondflicka i den eller den socknen vore ett lämpligt parti för sonen på stället. Ställer man sig icke ovillig till saken, upplyses om, hvarest flickan nästa söndag sitter i kyrkan, huru hon är klädd m. m. På söndagen infinner sig då den föreslagne fästmannen i kyrkan, iakttar under gudstjänsten noggrant sin blifvande fästmö, och om expeditionen fått ett tillfredsställande resultat, försiggår frieriet i vanlig ordning med förtalsman o. s. v. på ofvan beskrifna sätt.
När nu fästmön varit och sett sig före, och synen utfallit till belåtenhet, gör fästmannen ytterligare ett besök för det slutliga afgörandet. Man börjar nu som alltid samtalet om likgiltiga ämnen, tills endera — nu ofta fästmöns far — leder samtalet in på det
