Hoppa till innehållet

Sida:Bröllopsseder på Gottland – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift (1906).djvu/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
73
BRÖLLOPSSEDER PÅ GOTTLAND.

På östra Gottland (Kräklingbo, Anga etc.) firades »prästförlugning». På söndagseftermiddagen, när prästen kommit, skedde förlofningen på vanligt sätt. Förtalsmannen höll sitt tal, men påslaget gjordes icke af denne, utan af prästen och fästmöns far under uttalande af en önskan: »Herren välsigne eder!» eller läsande af välsignelsen eller Fader vår, stundom bådadera.

Längre åt söder i Lau och Garda skedde förlofningen icke på söndag utan på lördag kväll. I närvaro af endast två »opartisske» — icke besläktade — män göra de unga handslaget, som bekräftas genom påslag af de båda tillstädesvarande. Härvid ger man äfven ett löfte, att den af kontrahenterna som sviker, skall till den andra utbetala en viss summa penningar, stundom ända till 300 à 400 daler (Säve).

Har förlofningen skett på söndag, är det kalas efteråt; skedde den på lördag, firas kalaset följande dag, men i båda fallen intaga de unga samma bädd öfver natten. Föreningen anses redan nu giltig inför lagen, så att om någon af kontrahenterna önskar uppslag, afgöres detta af konsistorium. Önskar fästmön icke uppslag, har hon rätt att behålla gåfvorna.

Förlofningen ingås numera antingen vid jultiden eller under högsommaren och vanligen plägar ett eller ett par år förflyta mellan förlofningen och bröllopet. I äldre tider firades enligt Wallin fästnings- eller trolofningsölet på några ställen, sedan det redan blifvit lyst, men 1687 blef in Synodo beslutadt, att fästningsölet väl må hållas, men alltid före lysningen och samtidigt stadgas, att ej längre tid bör förflyta mellan fästölet och bröllopet än 6 à 7 veckor.

Någon söndag efteråt — om klänningstyg gifvits, när »gåvklänningen» blifvit färdigsydd — går fästmön i kyrkan för att visa gåfvorna. Hon är nu utsatt för de tillstädesvarandes lifliga intresse, ty hvar och en skall vid hemkomsten redogöra för gåfvorna och »lajns di var», och det är naturligtvis då fästmannens ära att ha gifvit sin fästekvinna hederligt »pa handi».

De upplysningar om förlofningen vi erhållit äro sålunda: under 1600-talet firades förlofningen efter lysningen och med många ceremonier, om hvilka vi för öfrigt icke hafva några underrättelser. År