Under natten inlogeras man i de närmaste gårdarna, och på bröllopsdagens morgon väckes man af skaffaren, som står vid sängen med en bastant »glyggare» (brännvinsglögg).
Vid 9-tiden börja gästerna åter samlas, och sedan den reglementariska »välkomstsupen» serverats, vidtager frukosten. Atmosfären blir nu mer och mer laddad med en orolig känsla af den förestående afresan. Kvinnorna gå då och då ut i förstugan eller upp på kammaren för att se, om allt är på sin plats, så att starten kan ske så fort som möjligt. Så återvända de om en stund, allt under det karlarna med lugnt mod förtära sin frukost. Ännu en gång får man emellertid se till, att allt var riktigt rätt, och när man återvänder, sitta ännu karlarna vid kaffet och »halfvan». Snart tar emellertid den kvinnliga ifvern ut sin rätt, och man börjar högt yrka på att få komma i väg någon gång. Stolarna skjutas från bordet, man tackar Gud för mat, och så börjar tillrustningen för resan på allvar. Hästarna ryktas och påselas, vagnarna dragas fram, foder och bröd lägges i vagnen, under det kvinnorna packa. Allt skall göras så i ordning, att den egentliga »affärden» sedan kan gå »i en handvänning» Om en stund kommer skaffaren med inbjudan att komma in och ta en afskedssup, och nu få drängarna fullt upp att göra med att spänna för, så att alla vagnarna skola vara färdiga, när den första människa härnäst visar sig på trappan.
Då gästerna samlats, fattar brudtbonden först sitt glas. Nu är afskedets stund kommen. Brudgummen står vid öfre sidan af bordet. Han är modernt klädd. Svarta kläder med jacka eller bonjour samt en ros i knapphålet, hvit halsduk och hvita handskar samt blankskinande resårskor. Ofta är brudgummen numera klädd i hög hatt, hvilken lånas på olika håll i bygderna vid behof. Gästerna äro samlade längre neråt salen, och längst ner vid dörren stå brudgummens föräldrar och syskon. Brudtbonden höjer sin röst och talar på t. ex. följande sätt:
»Mina vänner, må det tillåtas mig att nämna några ord såsom afskedshälsning åt denne vår unge man, som i dag ämnar lämna denna sin födelsebygd, för att i annat hem förena sina framtida händelser i världen.
