Hoppa till innehållet

Sida:Bröllopsseder på Gottland – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift (1907).djvu/6

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
149
BRÖLLOPSSEDER PÅ GOTTLAND.

Älskade Brudgum! Du skall således i dag lämna detta ditt kära fädernehem, där du helsade den första morgonens sol, där du sedan under barndomens bräckliga tid endast vid det ömmade modershjärtat och den hulda Fadersfamnen fann din enda tröst. — Men tiden fortgår och snart var du först ett jollrande barn och sedan en fullvuxen man. — Näst Gud, hvem har varit medverkande därtill att du är hvar du nu är? Ja se här stå dina föräldrar med tårar i ögonen i skilsmässans stund.

Din Moder, på hvars arm du Unge värnlöse, så lugnt inslumrade, hon som för dig vakat så mången natt, hon som i din barndom smekte dig så ömt och slöt dig till sitt ömma Modersbröst och lät dig hvila i sitt hulda sköte, hon som i din unga själ inplantat dygdens frö och uppfostrat dig till en god Christen, maka och vän.

Din Fader — som haft så outsägliga omsorger för ditt väl, han, som gifvit dig faderliga råd och förmaningar till det goda och dygden, han som kanske mången gång afvärt de faror som omgåfvo Din barna- och ungdomsålder, han som med sitt vaksamma öga, sin ledande stödjande hand upprätthöll dig bland faror och försåt i en ond och förförisk värld, han som så mången gång gungat dig på sina knän —

men båda så nöjda
och glömmande all möda
när du oskuldsfullt så gladt emot dem log. —

Afskedstimman är inne, tag därföre nu farväll af dina älskade föräldrar och tacka dem hjärtligen för allt hvad de för dig gjort. —- Tag farväll och tacka din älskade Broder och Svägerska för de år och dager som I, med glädje, endräkt och trefnad lefvat tillsamman; I hafven kanhända någon gång varit utsatte för faror, mödor, sorger och bekymmer, men I hafven Broderligt delat dem. Tag äfven farväll af dina bardoms lekkamrater och tänken efter den tid då en oskyldig lek utgör barnets högsta fröjd. — Denna ljufva tid, återkommer alldrig mera för dig så ren som du då var, ty du går nu ut i världen för att på egen hand pröfva så väl dess fröjder som bekymmer. Om du då med Gud beständigt för ögonen följer hans hvillja, skall din lefnad här på jorden blifva ljuf och behaglig.