Hoppa till innehållet

Sida:Bref från Stockholm under riksdagen 1847-48.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

16

slut skall den beträda Mälarens område. Då vilja vi bita oss fast vid dess köl och draga den ned i djupet, att de onda måga förgås och röna ny­födda kattungars öde.

Konung Tjaffs nickade.

Derpå togo gäddorna afsked af konung Tjaffs, under många underdåniga och lojala krumbugter med stjertarna. Äfvenledes tog konung Tjaffs af­sked af gäddorna, under många nådiga nickningar och majestätiska hviftningar. Och när gäddorna aftågat, fattade tritonerna, som stå kring konun­gens thron, sina snäcktrumpeter och blåste melo­dien till de sköna orden:

Bevare Gud vår Tjaffs,
Gör säll vår ädle Tjaffs,
 Lefve vår Tjaffs!

Under tiden gjorde ångbåten skäl för sitt namn — den avancerade verkligen som en Komet i sitt perihelium — och ett regn af vattenperlor yrade alltjemt omkring hjulen. De ombord varan­de riksdagsmännen voro vid godt mod; de kun­de ej drömma om det öde, som ämnades dem, då — hast du mir’s gesehn! — ångbåten, inlupen ur saltsjön i Mälaren, stannade med ens och kunde, oaktadt machinen arbetade med all sin kraft, ej