Sida:Bref från Stockholm under riksdagen 1847-48.djvu/18

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

16

slut skall den beträda Mälarens område. Då vilja vi bita oss fast vid dess köl och draga den ned i djupet, att de onda måga förgås och röna ny­födda kattungars öde.

Konung Tjaffs nickade.

Derpå togo gäddorna afsked af konung Tjaffs, under många underdåniga och lojala krumbugter med stjertarna. Äfvenledes tog konung Tjaffs af­sked af gäddorna, under många nådiga nickningar och majestätiska hviftningar. Och när gäddorna aftågat, fattade tritonerna, som stå kring konun­gens thron, sina snäcktrumpeter och blåste melo­dien till de sköna orden:

Bevare Gud vår Tjaffs,
Gör säll vår ädle Tjaffs,
 Lefve vår Tjaffs!

Under tiden gjorde ångbåten skäl för sitt namn — den avancerade verkligen som en Komet i sitt perihelium — och ett regn af vattenperlor yrade alltjemt omkring hjulen. De ombord varan­de riksdagsmännen voro vid godt mod; de kun­de ej drömma om det öde, som ämnades dem, då — hast du mir’s gesehn! — ångbåten, inlupen ur saltsjön i Mälaren, stannade med ens och kunde, oaktadt machinen arbetade med all sin kraft, ej