att nyttja det, endast af sympathi för den stack- för konungen i Sverige, hvars landsfaderliga hjerta ej kan annat än blöda, då han skådar sina undersåtares osämja. Förlåt oss, o konung och tillåt oss att fortsätta!
Jag förlåter och tillåter, sade konung Tjaffs, som både nickade och hviftade.
Gäddorna fortforo: det är — sade vi — bäst, att vi af konungen i Sverige låna oss en professor, som håller några föreläsningar för de uppstudsiga aborrarna och öfverbevisar dem om deras skyldighet att låta äta upp sig. Det kan för en man af hans skrot och korn ej blifva särdeles svårt att framdraga argumenter, sådana, att äfven det klyftigaste aborre-förstånd måste säga concedo. Är icke du, o konung, af samma tanka?
Konung Tjaffs nickade.
Gäddorna togo åter ordet och sade: sedan vi nu, o konung, fått höra dina visa tankar och förnummit ditt nådiga beslut, tillkommer det oss, såsom trogne undersåter, att utan dröjsmål befordra verkställigheten. Vi hafva redan i dag tillfälle att göra början. En ångbåt, lastad med mera än tjugo riksdagsmän af bonde- ocli borgar-nationerna, befinner sig just nu på vägen till Stockholm. Ännu gungar den på saltsjöns vågor; men inom dygnets
