Ja — högtärade Petter! — sådan är den
tidningsläsande allmänheten. ”Audiatur et altera pars,”
denna gyllne maxim, som är allsmäktig i theorien,
gäller in praxi nästan mindre än intet. De flesta
menniskor vilja i tidningarne ej se andra åsigter, än
sina egna, ej höra andra röster, än sina
anhängares. De göra sig blinda på ena ögat och döfva
på andra örat, och — till råga på eländet — skryta
de öfver denna sjelfstympning. Huru mången
conservatif utropar ej med triumferande ton och
uppsyn: jag läser aldrig Aftonbladet! Och huru
mången liberal följer ej dennes exempel i röst och
åthäfvor och skränar: jag läser aldrig Minerva!
Omsider gaf kyparen mig en tidning. Då jag genomögnade dess annonsafdelning, fick jag se, att grundlagen, i nätt fickformat fanns till köps hos herrarna Bonnier. Bon! — tänkte jag och begaf mig, efter slutad källaraffär, till deras boklåda i bazaren vid Norrbro och köpte den lilla boken. Vid min ankomst till boklådan stodo der tvenne herrar, som mycket uppmärksamt betraktade ett nyss utkommet porträtt af Jenny Lind, och jag stannade några ögonblick för att göra detsamma. Mamsellen var på papperet afbildad i röd kjortel och svart tröja, så att hon såg ut som en kräfta, nedra hälften kokt och den öfra okokt.
