i förnuftigt folks ögon — hela affären slut. Men ledamöter funnos, som tyckte annat, och en discussion uppstod, lång och bred och tjenande till intet,[1] om icke till att förevisa schismen emellan handtverkare och köpmän.[2]
- ↑ Protokollet upplyser, huruledes ståndet slutligen fann ”hvad anfördt var, ej kunna till någon åtgärd för anleda.”
- ↑ Denna ådagalades ytterligare, några dagar derefter, medelst en deputation från Stockholms handtverksförening, som tackade herr Holm för det ”sanningsenliga” i hans opinion och för den ”frimodighet”, hvarmed han framburit den inför thronen. Från handelsföreningen afhördes ingen slik deputation.
i fråga, vid detta tillfälle framställdt, och denna obelåtenhet ökades då jag förnam, att flere af Ståndets Ledamöter delade den. Jag har derföre i dag sökt och, i närvaro af Herr vice Talmannen Brinck, som, jemte mig, hade att hembära vår underdåniga tacksamhet för de oss Nådigt gifne förtroende-befattningar vid denna Riksdag, haft företräde hos Hans Maj:t Konungen, och dervid tillkännagifvit, att Ståndets Ledamöter varit okunniga om innehållet af helsningstalet, och att flere af dem yttrat missnöje med den ifrågavarande perioden, ― samt att jag på mig öfvertog hela ansvaret för samma tal. Jag har således högtidligen disculperat Ståndet från opinionsyttringen, hvarom jag ansett mig böra lemna Ståndet underrättelse, äfvensom derom, att Kongl. Maj:t behagat i Nåder förklara, att helsningstalet icke uppväckt något missnöje, samt att Kongl. Maj:t, som gifvit svar på tal, icke vidare tänkt på saken.”
