Den här sidan har korrekturlästs
34
konungens höga person, beslöt man, att desto eftertryckligare näpsa herr Holm. Denne, som blifvit i tid underrättad, sökte förekomma den hotande stormen, och afgaf, i plenum den 24 dennes, en ganska nöjaktig förklaring.[1]
Dermed var ―
- ↑ Den lydde, som följer: ”I helsningstalet till H. M. Konungen kommo att inflyta några uttryck, angående de nyligen utkomna näringsförfattningarna, med hvilka uttryck min mening desto mindre var att anföra något klander emot samma författningar, i deras helhet, och hvilket icke heller finnes i talet uttryckt, — som jag gillar dem till sjelfa principen, utan endast att antyda min, på egen erfarenhet om förhållandet i Stockholm och från flera orter lemnade upplysningar grundade, kännedom derom, att betänkligheter mött vid tillämpningen af författningarne i vissa af deras detaljer, samt att rättelse i afseende derå, vore att önska, hvilken åsigt jag icke har skäl att frånträda. Lämpligheten af ett sådant meddelande, i sammanhang med det underdåniga helsningstalet, lemnar jag gerna derhän och tillskriver min naturliga öppenhet att alltid utsäga, hvad jag tänker, orsaken till anmärkningens framställande. Att jag i sistlidne Måndagsplenum sjelf icke påyrkade uppläsning af de på ståndets bord framlagda talen, ehuru då väl sent, härledde sig deraf, att jag sannerligen icke fästade den vigt vid opinionsyttringen, som nu efteråt. Emellertid, och sedan jag nu afhört Kongl. Maj:ts Nådiga svar, blef jag sjelf obelåten med yttrandet
