4
Orsaken är, att jag i hela mitt lit haft god tur med Pettrar. Annorlunda har förhållandet varit med Jönsar. Dem har jag haft otur med och de hafva förföljt mig, ehuru jag kan på tro och heder försäkra, att jag aldrig gjort någon Jöns det minsta förnär. Om Larsar, Månsar, Nilsar och Andersar vågar jag ej fälla något generellt omdöme; de hafva vis a vis mig varit mycket variabla, än så och än så. Hvad Carlar beträffar, går jag gerna ur vägen för dem; ty de afkläda sig understundom allt menskligt förstånd och framrusa då, än som apokalyptiska vilddjur, än som faralproducerande nötkreatur. Men Gud välsigne Pettrar! De voro alltid mina vänner och välgörare. Frös jag, nog var det en Petter, som värmde mig. Hungrade jag, nog var det en Petter, som bjöd mig till middag; och snafvade jag och föll, var alltid någon Petter till hands, som hjelpte mig på benen igen.
Detta kan vara nog sagdt till förklaring af allocutionen: ”högtärade Petter!” Jag öfvergår derföre till fabricerandet af sjelfva brefven, om hvilkas innehåll jag för ögonblicket är ur stånd att gifva någon rikhaltigare notis, än den som finnes på titelbladet.
Vid riksdagsmannavalet i L. hade den ene kan didaten tre gånger så många valmän, som den andre, men endast fem röster mera än han. Du
