94
honom. Hwad talas om mig, bryr mig ej, ty jag är nu så wand. men at så scabieuxt talas öfwer en stor herre om ett papper, som han begiärt, och den afbön han giort, den är långt styggare. Där likwähl samme Herre warit mer än hans fader. wagnen skulle ej till Landshöfdingens, utan till at invitera sorgfolket; men lik mycket. jag har aldrig gådt så långt i min tid, att jag wille bryta min Ed, och Gud låte mig aldrig giöra det mer.
Hwad apothekaren i Christianstad[1] angår, bryr mig ingen ting; jag giorde nödigt visitationen, ty hwad angår det mig. Ingen apothekare i skåne kunne hafwa bättre åtgång än han, som har alt härskapet om kring sig och längsta peripherien; aldrig har jag sedt sådan confusion. Gud nåde honom om jag welat warit noga. Ett original af visitationen gaf jag till Landshöfdingen; om han gifwet copier wet jag ej. jag hade ej tid där med mig uppehålla. Men om Min Broder så tycker, så will jag i resan gifwa hela visitationen; doch woro det för Medicinska faculteten ej hederligt.
Rd Dentariæ[2] är helt annor än den wij tänker, om M. Br. behagar upslå min materia medica. hon är den starkaste i flusser och tandwärk.
Om man tager Adianthum, Trichomanes, Ruta muraria äller Ceterach kan wara lika mycket, då jag igenom går lukt, smak observationer, fins ej minsta difference. hela vis är exsiccans et corroborans, nästan som Tamarisci. altså hålles hon för visceralis och splenica. om dem woro widlöfligt att demonstrera.
just stora formulæ äro de, som skämt hela medicinen. jag undrar huru så månge utan hielp af simplicium effectu kunna medicinera andre.
jag läs nu denna saken, och menar med nytta, för mine studiosis, at de skola få wetta hwad är demonstrerat, och hwad är icke.
Hälsa Hr Candidat Elf och säg honom, at nog är Upsala orten den sällasta i riket för raller och squaller, men nog skall han wara trygg för mig.
jag förblifwer med oafl. uprichtig tro och redlighet
| Upsala d. 30 october | lydige dräng | |
| 1749. | Carl Linnæus. |
