Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

98

inrättningarne. Ingen nation har på några åhr så högt och hastigt stegit som wår. lätt oss gå igenom alla delar; mon det icke då finnes så? Men hvad är orsak till detta? mon något twång af öfwerheten? nej ingalunda, utan här upkommo några på en gång, som begynte æstimera wettenskaper och deras idkare; at hedra dem, at prisa och berömma dem, at upmuntra dem; en Tessin, en Horleman, en Carl Gyllenborg och ibland småfolket en Triewald[1] och andra. Det är wist at wettenskaperne stigit nu på 20 åhr, mehr än för uht på 200 åhr; och så fort at i aldrig något rike fortare. Men Hollberg säger at det är wähl wist, at wettenskaperne stigit förträffeligen och hastigt i Sverige, men tror och at de så snart lära falla igen, såsom det sker med alla wäxter, som hastigt uprinna, och säger at där är en hållhake i giötiska blodet, som snart nog lärer taga mot; jag har altid undrat hwad denna hållhaken wille säga. om det skulle wara ifwer i religionen, äller invidia suecana. äller hwad, kunne jag aldrig begripa.

Wår academie är nu så förändrad at jag knapt wet om det är den samma, äller om den nu är förwandlad uti ett illustre Gymnasium. ty nu äro desse lagar oss gifne

1. får ingen resa en mihl utom staden, utom venia Cancellarii.

2. om någor förhindras en dag, skall han betala 6 plåtar.

3. om någor begynner en dag senare än terminen är utsatt, plichte ett ½ quartals lön.

4. continuera lectionerne ifrån jan. 28 till jun. 23, från sept. 1 till dec. 20.

5. uprächna studiosos, notera absentes.

6. examinera auditores.

7. gifwa hwar månad specification på hwad man läsit hwario månad.

8. ej utgifwa någon tractat utom lands wid 1,000 dlr Sölf:ms böter.[2]

således blifwer mera swårt at mera få respirera, utan måste bogen wara spänd hela åhret. det som förut skedde med nöje, fruchtar jag framdeles lärer ske med mera twång; straxt är den rätta finis bruten. Blifwer en ohuga för Professoren, är han sedermera ej wärd en styfwer. genom hog och æmulation kunna Näktergalarne quittra sig till döds, si Plinio credas.[3] En märr, som skall med dagelig stryk twingas at gå, wandslächtas oändeligen ifrån en flingande häst. Intet har man drifwit Boerhaven till den högd han gick med stut äller plicht för hwar gång han absenterade sig, utan