Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

106

jag giorde senast äfter M. Brors råd, skref till Academien,[1] det jag ångrar så länge jag lefwer. jag dömmer som mig tyckes om deras insict och nit för wettenskaper. vincenda est omnis fortuna ferendo.[2] jag seglar i hamn; och skall aldrig någon få höra knäp af mig, allenast jag giort från mig skånska resan. jag skall ock blifwa mätt. jag skall läsa men aldrig skall någon mer få mitt.

När jag kom hit i brefwet, fick jag min Brors skrefna i går. will Hastswerd[3] utgifwa något, det skall wara mig rätt kiärt. och hwem annor, allenast det icke purt tages mitt, och gifwes ut i en annors namn. ty det kan jag ej tola som där på arbetat i 20 åhr; nog kan och jag älliest läsa för studenter more majorum, at de ej skola få et ord redigt. så giöra andra; skulle älliest jag plichta för min ärlighet, jag som wågar mig säga warit den endaste ärlige informator.

R:d salep. slå upp materia Medica min § 412.

R:d salep persar. turcar. E. Nat. Curios. I. app. & Cent. 4 Obs. 62. R:d compressa oblonga rugosa pellucida inodora, sapore tragacanthæ. här af giöres en drick more cocholatæ med honung och ingefära, drickes warm. ett det starkaste aphrodisiacum.

Wallerius har jag för detta talt med; han lofwade at med första bud skicka henne[4] till stockholm till m. B.

Att upmuntra hans M:t torde wara artigt nog bruka folia Mari veri ss. uti electuario; jag är säker at de skulle giöra mer än något som än brukats.

Argumentet om lectionerne war helt artigt, men aldrig tillräckeligit. det är utan exempel. wisa mig någon literat twungits at wara lärd; alla regenter hafwa sökt upmunta dem, men ej twinga; wähl sätta af dem som ej giöra godt, men ej stuta. ambition kan drifwa dem dit, som ej canoneskott. lägg ihop alt wårt, som nyligen blifwit, se om något stånd är mera twungit i Europa. jag wett helt wist at detta skadar mer sciencerne, än all lätia tillförene. Men här om wille jag häldre tala än skrifwa.

får jag en gång tid på mig, woro på några dagar giort at refutera Klein, så at han aldrig skulle rätta sig. nog kan M. Br. se at han ej är i stånd skrifwa en enda rad sine errore. det fodrar mera till at gå tillian rätt; han kan ju intet prima principia. Men så länge lectionerne wara är det mig omögligt, jag har aldrig försummat mig; jag komer allenast at läsa 8 gånger mer än älliest;