— 9 —
går mer eller mindre förlorad om de bortskymma hvarandra, eller om de äro ställde på en orätt plats.
ANDRA BREFVET.
Efter de allmänna anmärkningar jag giort i mitt förra bref, återkommer jag nu till svenska scenens öden.
Sånggudinnorna hade hos oss sitt lyckliga tidehvarf under Gustaf den tredjes regering. Författare, skådespelare, tonsättare, sångare, artister af alla slag framkommo och uppmuntrades. Det var för att bilda en dramatisk litteratur, som Dramatiska theatern inrättades, ty Gustaf älskade det fosterländska, han ville göra scenen så svensk som möjligt, derföre uppsöktes de inhemska talangerna öfverallt der de kunde upptäckas. Den sedermera såkallade komiska theatern (Herr Stenborgs enskildta tillhörighet) hade redan länge existerat, ehuru under särskilda namn. Men afsigten, att få det antal af original-stycken, som behöfdes för theaterns repertoir lyckades icke, och den dramatiska, som hade detta till sitt ändamål, måste snart omvexla, först med imitationer och sedan med öfversättnin-
