— 8 —
denna litteratur är numera en främling. Den fanns så länge Stockholm hade tre Svenska theatrar; den har i det närmaste slocknat sedan dessa tre sammansmält till en. Och den egentliga dramatiska konsten, hvar finnes den? Att en och annan ovanlig talang uppstigit är icke tillräckligt för att bilda en god theater, det än sammanhållningen af det hela, det är rigtigheten af alla detaljer, som utgör konstdomarens största fordran, och huru är den uppfylld? Knappt finner man en resande theatertrupp i Tyskland eller Frankrike, der man icke träffar en större ensemble i spelet och representationen, än på hufvudstadens enda offentliga theater, för det närvarande. Den förträffligaste styrelse kan icke skapa sig de sujetter, den saknar, men äfven en medelmåttigt god styrelse kan med vanliga sujetter åstadkomma den ensemble, utom hvilken äfven ett godt stycke förlorar en stor del af sin effekt. De stora talangerna erbjuda sig icke alla dagar, men de mindre talangerna böra utbildas om det är möjligt, de böra åtminstone vänjas till den öfvertygelsen, att hvart och ett spektakel är en tafla, der det icke är nog att figurerna finnas, utan den att hela effekten
