— 12 —
spektakel uppfördes på Operatheatern, små Operetter och talpjeser på den dramatiska. Inträdesprisen voro olika; ty som representationen af en opera kostade mer än en komedi, ansåg man åskådaren böra betala mer. När slutligen Dramatiska theatern af en eldsvåda förstördes, förflyttades alla representationerna, till Operatheatern; men de olika inträdesprisen bibehöllos ännu i flere år.
Dramatiska litteraturen vann icke på theatrarnes förening, om den också i början icke kunde sägas hafva förlorat. Antagandet af en pjes blef nu förste Direktörens ensak, och man höll sig mest till det gamla. Emedlertid iakttogs en sträng anständighet — i allt hvad som gafs, och öfversättningar fulla med språkfel och omeningar blefvo icke gillade. Det var en olycka för theatern, att dess två första Chefer efter denna sammansmältning qvarstannade icke nog länge för att inhämta den kännedom, om theatern och dess ändamål, som endast en närmare bekantskap dermed kan gifva. (Den ene [1] var till det mesta utrikes under hela tiden). Kunskaper och skicklighet saknade de lika litet som god vilja.
- ↑ Det var Grefve Gustaf Löfvenhjelm som förenade theatrarne.
